På något vis är det en lättnad att få vara hemma och ta det lugnt. Först nu förstår jag hur stränga de senaste månaderna och speciellt de senaste veckorna har varit. Hur hårt jag har pressat mig att leva som vanligt.

Gående tar jag mig nu inte längre än till brevlådan själv. Ska jag handla tar jag bilen. För trots att det bara är ungefär 500 meter till affären blir den promenaden för lång och vinglig för mig. Men köra går fortfarande bra. Kan jag bara sitta stilla och inte behöver vrida för mycket på huvudet är läget acceptabelt.

Väl inne i butiken håller jag mig i frysdiskarna och hyllorna. Jag hoppas hela tiden att ingen ska lägga märke till mig och min ostadighet.