Men ganska så snart tvingas jag tänka om. Dagarna blir alltmer stränga att ta sig igenom. Tidigare har alla förvånat sig över hur lite symtom jag har, men nu börjar de alltmer smyga sig på.

Balansen försämras. Jag ramlar när jag ska stiga på cykeln utanför affären och faller handlöst i backen. Även tröttheten ökar på. Efter en dag på jobbet vet jag knappt hur jag ska orka ta mig hem. Och efter nattens sömn är jag fortfarande lika trött. Hur ska jag klara ännu en dag?

Några semesterdagar planeras in. Men när de närmar sig känner jag att det här går inte längre. Jag säger till min jobbarkompis att "det här är sista kvällen som jag jobbar, nu kommer jag att sjukskriva mig". Det är en lättnad när beslutet väl är taget och på något konstigt sätt anar jag att det var nog det sista arbetspasset jag gjorde på denna arbetsplatsen...