Nu är det paus i dagens späckade program. Tid för lunch och vila. Men jag får inte i mig mycket mat. Tankarna mal runt och nu kommer även tårarna och förtvivlan. Hur ska detta gå?

Medan min sambo beställer och äter sin portion får jag endast i mig lite sallad från salladsbordet. När vi ska gå säger restaurangägaren att jag inte behöver betala det lilla jag har ätit. Han tycker väl synd om sin storgråtande gäst...

Men troligen är han van. Hans lilla bistro ligger ju så nära lasarettsområdet...

********

Tillbaka på balansmottagningen är det dax att träffa balansdoktorn själv. Han gör ett trevligt, lättsamt intryck. Han visar mina röntgenbilder och jag får nu se knutan som sitter i mitt huvud. Den är stor som en bordtennisboll och mäter 29 mm x 29 mm x 32 mm. Det är utan tvekan en hörselnervstumör, ett vestibularis schwannom. Återigen får jag höra att det är godartat, ingenting som sprider sig och när den väl är bortopererad så kommer den inte tillbaka. Min lilla knuta har med andra ord många bra egenskaper! 

Doktorn avslutar besöket med att säga att vi kommer att ses igen. Om cirka ett halvår när allt är över blir det ett återbesök hos honom och nya balanstester.