Någon vecka senare är det dax för återbesök hos doktorn. Vet inte riktigt vad jag förväntar mig, det är nog bara mest tomt i huvudet och jag försöker låta bli att tänka. Ändå kryper förstås nervositeten på...

För visst är det så. Det är den här ovanliga, knasiga åkomman som jag lider av. I mitt huvud sitter en knuta stor som en pingpongboll och trycker. Och det är den som ger alla de här konstiga symtomen som ingen tidigare har förstått sig på.