Det blir ett besök på hemortens vårdcentral där man byter läkare lika ofta som en normalt renlig karl byter skjorta. Det är en av dessa stafettläkare som jag ska träffa. Han gör ett lugnt, stabilt intryck och konstaterar efter att ha tittat i mitt öra att ”det är absolut inget fel på det, ser helt normalt ut” 

Efter ytterligare diskussion om smärta, sovande känsla i kinden och att vakna av sus i huvudet tidigt på morgonen så frågar han om jag känner oro, ångest?

Nej, jag har ingen ångest, det är inte psykiskt betingat. Det är jag väldigt säker på! 

Och med läkarens ord ringande i huvudet går jag därifrån; 

”Det är inget fel på ditt öra, det finns ingenting som ger dina symtom.”

Nu blir det inget nytt läkarbesök på ett tag – det är ju inget fel på mig, det är kanske bara inbillning. Jag går i alla fall inte dit igen, till ännu en läkare som får mig att känna mig som en hypokondriker

.